Hallitusohjelmatavoitteet 2027–2031

Vieraiden kielten koulutuksen tulevaisuus edellyttää kansallisia toimenpiteitä

1. On luotava valtakunnallinen monikielisen Suomen kielistrategia. Suomalaista kielivarantoa, vieraat kielet mukaan lukien, tulee voida ennakoida, ohjata ja kehittää systemaattisesti ja suunnitelmallisesti. Tarvitaan tutkimukseen ja asiantuntijatietoon pohjautuva laaja-alainen kielistrategia ja sen ohjaamia konkreettisia toimenpide-esityksiä, jotka monipuolistavat ja vahvistavat vieraiden kielten opetusta ja osaamista. Yhteiskunnassa tulee olla taho, jolla on ajantasainen kokonaisnäkemys muuttuvista kieli- ja kulttuuriosaamisen tarpeista ja olemassa olevasta kielten koulutustarjonnasta valtakunnan tasolla. Monipuolinen kieli- ja kulttuuriosaaminen on kriittinen osa Suomen kansainvälistä toimintaa ja kansallista kokonaisturvallisuutta.

2. Perusopetuksessa tulee turvata kieltenopetuksen yhdenvertaisuus. Jokaisella oppijalla tulee olla oikeus opiskella vähintään kahta kieltä kotimaisten kielten lisäksi asuinpaikastaan riippumatta. Yhdenvertaisuus voidaan turvata lisäämällä opetuksen järjestämisen velvoittavuutta. Opetussuunnitelmien ja koulutuksen ohjausjärjestelmää tulee vahvistaa siten, että muutkin vieraat kielet kuin englanti ovat todellisia opiskeluvaihtoehtoja. Kunnissa opetuksen järjestäjien tulee järjestää useamman A1-kielen ja A2-kielen opetusta. A2-kielen opetus tulee aloittaa 3. luokalta. A2-kielen opetuksen toteuttamiseen tulee olla korvamerkittyä valtionrahoitusta. Opetuksen järjestäjiä velvoitetaan yhteistyöhön kieliryhmien perustamisessa ja jatkumon takaamisessa asteelta toiselle.

3. On luotava edellytykset sille, että vieraita kieliä opiskellaan kieltenopettajan johdolla alakoulusta lähtien. Kielikoulutuksen laatu on edellytys hyville oppimistuloksille ja toiminnan taloudellisuudelle. Kielitaitoiseksi kasvaminen edellyttää pitkää ja systemaattista kielipolkua pedagogisesti pätevän kieltenopettajan opastamana. Peruskoulussa kieltenopetusta on siirretty säästösyistä aineenopettajilta luokanopettajille, joilla ei ole kielen erikoistumisopintoja tai täydennyskoulutusta kielen opettamiseen.

4. Lukion ja ammatillisen toisen asteen kieliopintojen tarjonta ja laajuus on varmistettava, ja ylioppilastutkinnon kehittämiselle tulee varata riittävä rahoitus. Lukiokoulutuksen osalta suullisen kielitaidon koe tulee saattaa osaksi ylioppilastutkintoa. Opiskelijoille on turvattava yhtäläiset mahdollisuudet suorittaa valitsemansa kielen oppimäärä ja saada laadukasta opetusta kunnasta ja koulusta riippumatta. Tämä on tärkeää jatko-opiskeluihin ja työelämään sijoittumisen kannalta. Ammatillisen toisen asteen kieliopintoja on lisättävä ja monipuolistettava, sillä ammatillisen koulutuksen suorittaneista yhä useamman odotetaan jatkavan korkea-asteelle, mutta erityisesti kieliopinnoissa ei nykytilanteessa päästä jatko-opintojen vaatimalle tasolle.

5. Korkeakoulutuksessa kielikeskukset takaavat eri asiantuntija-alojen laajan ja monipuolisen kieli- ja kulttuuriosaamisen. Korkeakoulujen rahoitusmallissa tulee ottaa huomioon, että kansainvälistymistavoitteet kasvattavat kielikoulutustarpeita. Vieraiden kielten osaaminen on edellytys Suomen menestymiselle kansainvälisessä toiminnassa. S2- ja R2-opetusta on vahvistettava suomalaisen työelämän kestävyyden varmistamiseksi.

6. Yliopistojen rahoitusmallissa on otettava huomioon tieteenalojen väliset erot. Vieraiden kielten tutkintokoulutus on yksi aloista, joka edellyttää runsaita opetusresursseja. Koulutus nojaa pienryhmiin, joita ilman se ei voi toteutua. Opetusresurssien tarve rinnastuu joidenkin muiden tieteenalojen opetuksen infratarpeisiin. Tarve tulee huomioida rahoitusmallissa, jotta voidaan turvata monipuolinen ja laadukas kielten korkeimman koulutuksen ja tutkimuksen jatkuvuus Suomessa.

7. Opettajankoulutusta on uudistettava, ja pätevien kieltenopettajien riittävyys on turvattava. Kieltenopettajien muunto- ja täydennyskoulutusta tulee järjestää saavutettavasti, suunnitelmallisesti ja tehokkaasti, jotta voidaan vastata muuttuviin tarpeisiin. Opettajien osallistumista omaa opettajuuttaan vahvistavaan täydennyskoulutukseen tulee tukea. Opettajalla tulee jatkossakin olla pedagoginen vapaus päättää, millaisia opetusmenetelmiä ja -materiaaleja hän käyttää.

8. Kunnat tulee velvoittaa oman äidinkielen opetuksen järjestämiseen, ja ryhmäkoot tulee pitää maltillisina. Oman äidinkielen hallinta edistää koulun opetuskielen (suomen tai ruotsin) oppimista ja integraatiota sekä parantaa oppimisvalmiuksia muissa oppiaineissa koulussa ja edistää työllistymistä. Samalla yhteiskunnallinen osallisuus lisääntyy.

Lisätietoa vieraiden kielten opetuksen nykytilasta ja tulevaisuudesta:

Kolehmainen, Leena; Johansson, Marjut; Lähteenmäki, Mika; Vilkuna, Outi & Koistinen; Satu (2025): Vieraiden kielten opiskelun ja osaamisen tulevaisuus Suomessa. Visioraportti. (20 s.) https://sukol.fi/wp-content/uploads/2025/02/Visioraportti_25.2.2025.pdf

SARAVE-hanke on saksan, ranskan ja venäjän kielten yliopistokoulutuksen kehittämishanke (2025–2028). Mukana ovat Helsingin, Itä-Suomen, Jyväskylän, Oulun, Tampereen ja Turun yliopistot sekä Åbo Akademi (https://sites.app.jyu.fi/sarave/fi). Suomen kieltenopettajien liitto SUKOL ry on pedagoginen järjestö, joka edistää ja kehittää vieraiden kielten opetusta. SUKOLiin kuuluu noin 2900 jäsentä. Jäsenistössä on opettajia kaikilta eri koulutusasteilta. Yhteiset tavoitteet on julkaistu myös SARAVEn sivuilla: Hallitusohjelmatavoitteet 2027–2031

Mål för regeringsprogrammet 2027–2031

SARAVE-projektets och SUKOL rf:s gemensamma mål inför riksdagsvalet 2027

Framtiden för undervisningen i främmande språk förutsätter nationella åtgärder

1. En nationell språkstrategi för ett flerspråkigt Finland måste skapas. Finlands språkliga resurser, inklusive främmande språk, ska kunna förutses, styras och utvecklas systematiskt och långsiktigt. Det behövs en bred språkstrategi som bygger på forskning och expertkunskap samt konkreta åtgärdsförslag som breddar och stärker undervisningen i och kunskaperna om främmande språk. Samhället behöver en instans som har en aktuell helhetsbild av de föränderliga behoven av språk- och kulturkompetens samt av det befintliga utbildningsutbudet inom språk på nationell nivå. En mångsidig språk- och kulturkompetens är en kritisk del av Finlands internationella verksamhet och den nationella säkerheten.

2. Likvärdigheten i språkundervisningen inom den grundläggande utbildningen måste tryggas. Varje elev ska ha rätt att studera minst två språk utöver de nationella språken, oberoende av bostadsort. Likvärdigheten kan tryggas genom att öka utbildningsanordnarnas skyldigheter. Läroplanerna och utbildningssystemets styrning bör utvecklas så att även andra främmande språk än engelska blir verkliga studiealternativ. Kommunerna och utbildningsanordnarna ska erbjuda undervisning i flera A1-språk och A2-språk. Undervisningen i A2-språk ska börja redan i årskurs 3. För genomförandet av A2-undervisningen ska öronmärkt statsfinansiering reserveras. Utbildningsanordnare ska åläggas att samarbeta kring bildandet av språkgrupper och säkerställandet av kontinuitet mellan utbildningsstadierna.

3. Förutsättningar måste skapas för att främmande språk studeras under ledning av en språklärare redan från lågstadiet. Kvaliteten på språkutbildningen är en förutsättning för goda inlärningsresultat och kostnadseffektiv verksamhet. Att utveckla goda språkkunskaper kräver en långsiktig och systematisk språkstig under handledning av en pedagogiskt behörig språklärare. Inom den grundläggande utbildningen har språkundervisning av besparingsskäl i allt högre grad överförts från ämneslärare till klasslärare som saknar specialiserade språkstudier eller fortbildning i språkundervisning.

4. Utbudet och omfattningen av språkstudier inom gymnasiet och den yrkesinriktade utbildningen på andra stadiet måste säkerställas, och tillräckliga resurser ska reserveras för utvecklingen av studentexamen. När det gäller gymnasieutbildningen bör ett muntligt språkprov införas som en del av studentexamen. Studerande ska garanteras likvärdiga möjligheter att genomföra den språkstudiegång de valt och få högkvalitativ undervisning oberoende av kommun och skola. Detta är viktigt för fortsatta studier och etablering i arbetslivet. Språkstudierna inom den yrkesinriktade utbildningen på andra stadiet måste utökas och breddas, eftersom allt fler studerande förväntas fortsätta till högre utbildning. I synnerhet språkstudierna når i nuläget inte upp till den nivå som fortsatta studier kräver.

5. Inom högskoleutbildningen garanterar språkcentren en bred och mångsidig språk- och kulturkompetens inom olika expertområden. I högskolornas finansieringsmodell måste det beaktas att internationaliseringsmålen ökar behovet av språkutbildning. Kunskaper i främmande språk är en förutsättning för Finlands framgång i internationell verksamhet. Undervisningen i finska som andraspråk och svenska som andraspråk måste stärkas för att säkerställa hållbarheten i det finländska arbetslivet.

6. Universitetens finansieringsmodell måste ta hänsyn till skillnader mellan olika vetenskapsområden. Examensutbildning i främmande språk är ett område som kräver betydande undervisningsresurser. Utbildningen bygger på små undervisningsgrupper, utan vilka verksamheten inte kan genomföras. Behovet av undervisningsresurser kan jämföras med vissa andra vetenskapsområdens behov av undervisningsinfrastruktur. Detta måste beaktas i finansieringsmodellen för att säkerställa kontinuiteten i högklassig och mångsidig högre utbildning och forskning inom språk i Finland.

7. Lärarutbildningen måste förnyas och tillgången på behöriga språklärare tryggas. Omskolnings- och fortbildningsinsatser för språklärare ska ordnas på ett tillgängligt, systematiskt och effektivt sätt för att möta förändrade behov. Lärares deltagande i fortbildning som stärker deras yrkeskompetens ska stödjas. Läraren ska även i fortsättningen ha pedagogisk frihet att avgöra vilka undervisningsmetoder och undervisningsmaterial som används.

8. Kommunerna ska åläggas att ordna undervisning i elevernas eget modersmål, och gruppstorlekarna ska hållas på en rimlig nivå. God behärskning av det egna modersmålet främjar inlärningen av skolans undervisningsspråk (finska eller svenska), integrationen samt inlärningsförutsättningarna i andra skolämnen. Det förbättrar också möjligheterna till sysselsättning. Samtidigt ökar delaktigheten i samhället.

Mer information om nuläget och framtiden för undervisningen i främmande språk:

Kolehmainen, Leena; Johansson, Marjut; Lähteenmäki, Mika; Vilkuna, Outi & Koistinen; Satu (2025): Vieraiden kielten opiskelun ja osaamisen tulevaisuus Suomessa. Visioraportti. (20 s.)  https://sukol.fi/wp-content/uploads/2025/02/Visioraportti_25.2.2025.pdf 

SARAVE-projektet är ett utvecklingsprojekt för universitetsutbildning i tyska, franska och ryska (2025–2028). I projektet deltar universiteten i Helsingfors, Östra Finland, Jyväskylä, Uleåborg, Tammerfors och Åbo samt Åbo Akademi (https://sites.app.jyu.fi/sarave/fi).  Språklärarförbundet i Finland SUKOL rf är en pedagogisk organisation som främjar och utvecklar undervisningen i främmande språk. SUKOL består av 29 medlemsföreningar och cirka 2900 medlemmar.